fredag 11 maj 2012

Upprättad från förakt och utstötthet

Ska berätta om en man jag känner vars liv visar så tydligt på Guds förmåga att upprätta, befria och hela...
Han föddes i en tid när det fanns mycket verklig fattigdom i Sverige och mamman fick sköta det mesta själv hemma med de sju barnen. Pappan var borta under veckorna eftersom han var tvungen att ta olika säsongsarbeten på annan ort. Förresten hade pappan sålts på auktion en gång och den fattiga miljö han levde i, gjorde att han aldrig fick gå i skola och lära sig läsa eller skriva. Detta var både en sorg för honom, och en källa till dåligt självförtroende och förakt från många människor.
En dag när vår vän, som då var ca sex år, var ute i skogen och lekte med kompisar, fick två av dem för sig att stänga in honom i ett skjul och låsa dörren. Naturligtvis blev han väldigt rädd. Han ropade och skrek så mycket han kunde, och till slut kom hans bror cyklande förbi och hörde hans rop på hjälp. Han blev utsläppt i frihet, men som en konsekvens av denna chock började han stamma, och det så gravt att han fick stampa i golvet för att få fram orden. I skolan tog man sig inte tid och lära honom skriva ordentligt, eftersom han blev stämplad som handikappad p g a stamningen. Mamman tog honom till specia-lister för att få hjälp, men de konstaterade att det inte fanns något att göra.
Mycket var emot honom...bl a blev det känt att någon hade antänt en brand på ett ställe i skogen, och eftersom han var en i pojkgänget som var där, blev han anklagad för att ligga bakom branden. Sanning-en var dock att det var en lärares son som var orsaken till elden, men det blev vår vän som fick skulden. Han blev gång på gång slagen av lärarinnan på fingrarna med pekpinnen för att erkänna sig skyldig, vilket han vägrade. Och senare visade det sig alltså att han var oskyl-dig, men den här falska anklagelsen satte sina spår i hans själ - han kände sig föraktad, utstött och sämre än sina kamrater. Följden blev dålig självkänsla.
Redan som barn började han röka och i högre ålder kom han in i alko-holmissbruk och fick "fel" vänner. Mycket gick utför för honom, men vid ett tillfälle när han jobbade i skogen fick han en kristen arbets-kamrat som lyckades få honom med sig till ett möte där han blev frälst. Detta blev en nystart för honom.
När han senare var med på en mötesserie, fick han en väldig längtan efter att be högt till Gud, som andra i det sammanhanget brukade göra, och han sa till Gud - "om du vill att jag ska ställa mig upp och be högt får du ta bort stamningen". På det följande mötet var det som om någon lyfte honom upp och han började be högt inför alla närvarande - och stamningen var som bortblåst! Det har den varit alltsedan dess...
Beroendet av alkohol hade bitit sig fast efter alla år, och efter flera misslyckade försök att sluta, var han med på ett möte där han fick en stark beröring av Jesus. När han kom hem gick han ut på gården och hällde resolut ut spriten ur de flaskor han hade hemma. Efter detta var han totalt fri från alkoholbegäret. 
Dessvärre fick han t o m bland troende i församlingar han varit med i, känna av det förakt han mött så mycket under sitt liv. Många tyckte han var jobbig och undvek honom helt enkelt, vilket naturligtvis kän-des i hjärtat och han blev väldigt ledsen. Ofta fick han sitta ensam vid fikabordet efter mötet och han kände sig aldrig som en del av ge-menskapen. Följden blev att han kom i skymundan och fick aldrig den hjälp han behövde för att komma vidare i sitt kristna liv. Men han kom i kontakt med en annan församling där man både såg honom och tog sig tid att lyssna på honom. 
Där tog han vid ett tillfälle mod till sig och frågade vad det var för ord som han hörde inom sig ibland. Han talade ut dem och fick då veta att det var tungotalet, och blev uppmuntrad att i fortsättningen använda det i sin bön. Eftersom han tidigare fått höra av en person i en församling att dessa ord inte var tungotal, hade han tänkt att det nog inte var avsett för honom överhuvud taget. Nu blev han över-lycklig och alltmer frimodig att be på sitt nya språk. 
Ett sådant tillfälle var vid ett bönemöte, då han som varit tillbakadra-gen och försagd, överraskade alla de andra genom att be och med stark auktoritet gå emot självmordsandar, som plågade en vän till ho-nom. Denne ofrälste vän hade precis före bönesamlingen ringt och bett honom komma och be för honom - han var desperat så vår vän besökte mannen innan han åkte till bönen. Dagen efter talades de vid och mannen sa att han märkt att man hade bett för honom för självmordstankarna var borta, och nu ville han gå på möte i någon församling...så blev det och på det mötet blev mannen frälst!

Sedan var det det där med rökningen som han hade hållit på med i över 60 år. Han längtade efter att sluta och hade gjort flera miss-lyckade försök, så nu bad han om förbön och att Gud skulle ge honom motivation och vilja att göra det. Så kom dagen då han var redo och bestämde sig för att lämna pipa och tobak till en vän, och förbjöd honom samtidigt att ge rökgrejorna tillbaka till honom, även om han kom och bad om att få dem. Men det behövdes aldrig - rökbegäret försvann och har varit borta i flera år nu!
Ännu mycket mer av vad Gud har gjort i stort och smått för vår vän, kunde jag berätta, men nöjer mig med detta nu.
Denne man vars uppväxt varit präglad av mobbing och förakt, har Herren rest upp och satt fri, inte bara ifrån rök- och spritbegär, utan även från förkastelse och dåligt självförtroende. Idag tror jag många från hans "gamla liv" skulle se med förvåning på hur han frimodigt ber och vittnar, och får leda människor till frälsning! Under de senaste åren har han lett minst fem personer att ta emot Jesus. Det hade nog ingen trott var möjligt - inte ens han själv. Han har sagt att han ald-rig kunde tro att Gud skulle kunna använda en sådan som han.
Men i Guds ögon är denne man en mäktig stridsman, fastän han lik-som Gideon såg på sig själv, och även av andra sågs, som den oansen-ligaste och ringaste (Dom 6:12,15). 
Guds kärlek är så stor för den (i världens ögon) svaga och lilla män-niskan och han längtar efter att ha redskap att verka igenom, så att hans upprättande kraft får nå ut till dem som behöver den. Vi kan vara de redskapen....


"Han som reser upp den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn."
Ps 113:7


"Bröder, se på er egen kallelse.Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud."
1Kor 1:26-29



onsdag 15 februari 2012

Det finns en glädjekälla att ösa ur!

"...Var inte bedrövade, ty glädje i Herren är er starkhet." 
Neh 8:10                                                                                
...Så sant det är! Mitt i alla bekymmer kan glädjen ifrån insidan börja bubbla upp, och då är det som om alla omöjligheter bara glider iväg. Glädjen ifrån Gud finns nedlagd i oss som blivit frälsta och kan när som helst dras upp från vårt inre - vilken förmån!
I en period när vår familj stod och tvekade inför vilken väg vi skulle fortsätta att gå på, fick vi visserligen Guds tilltal till oss, men efter-som det av bl a ekonomiska skäl var svårt för oss att ta emot det han ville säga, blev det i alla fall för mig, av avgörande betydelse att få en dos av hans glädje....
Vi var på ett möte och predikanten predikade om att komma in i frihet när det gäller pengar och givande. Han hade fått inför mötet att vi skulle lägga en viss summa i kollekten och sedan ha en förvän-tan att få se skörd på det vi sått i tro. För oss var den relativt lilla summan stor, eftersom det var allt vi hade. Det är inte alltid vi har frid för att agera på sådana här upprop, men vi gjorde som vi brukar - prövade det inför Gud och fick sanktion. Jag tror det är viktigt att inte bara gå på vad en predikant säger, utan checka inåt och handla utifrån den frid (el tro) man har. Men vi la alltså pengarna i kollekt-korgen.
I slutet av mötet blev det dessutom inbjudan till dem som behövde förbön för sin ekonomi. Vi gick naturligtvis fram då vi absolut behöv-de ett ekonomiskt mirakel. Även om vi troget lämnat tionde av det vi fick in, hade vi inte sett något genombrott i vår ekonomi. När predi-kanten la händerna på mig föll jag under Guds kraft, och efter en liten stund började ett skratt komma upp från magtrakten. Det var som om någon kittlat mig inifrån, jag kan inte beskriva det på annat sätt. I vilket fall så blev det starkare och starkare och jag hörde hur mitt skratt ekade runt i hela lokalen. En del av mig undrade vad andra tänkte om att jag skrattade så okontrollerat, men även om jag önskat hade jag inte kunnat stoppa det. Jag provade att lägga hän-derna för munnen, men predikanten kom då med mikrofonen framför munnen och då lät det ännu högre! En annan del av mig som sedan helt tog över, ville verkligen ge full hals och skratta högt, vilket naturligtvis också var meningen.
Under tiden som jag låg där på golvet och kiknade av skratt, upplev-de jag Guds storhet, hur ingenting är omöjligt för honom och alla mina bekymmerstankar krympte i jämförelse med hans förmåga - och försvann... 
Vad var pengar för problem?! Herren är ju vår försörjare!
Efter detta fanns inte de gamla bekymmerna för vår ekonomi kvar hos mig, för så fort orostankarna kom emot mig, blev jag påmind om tillfället när jag låg skrattande på golvet, och då började jag skratta igen...Det är omöjligt att skratta och samtidigt bekymra sig :-) På det sättet blev det här glädjebadet en hjälp och styrka i min vardags-vandring.
Kanske en månad eller två efter detta tillfälle, fick vi helt oväntat en stor summa pengar som vi inte haft en aning om fanns. Jag kan säga att det var en oerhört stor skörd på den summan som vi hade sått :-)
För min del, kunde jag efter detta tydliga bevis från Gud om hans trofasthet och omsorg, mycket lättare ta emot hans vägledning för nästa steg för vår familj. Och det har alltsedan dess varit en stor hjälp för mig på den - mänskligt sätt - ekonomiskt osäkra väg vi har vandrat på. Jag behöver inte frukta för eller ha kontrollen över hur ekonomin ska gå ihop när jag följer Jesus, för han har det, och...
Glädje i Herren är min styrka!!



"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: Gläd er."
Fil 4:4



"Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom." 
2Tit 2:4

tisdag 10 januari 2012

Årets färg 2012

Som jag skrev i mitt allra första blogginlägg: "Kan inte lova att det inte blir lite 'färgade' inslag här"...så här är det första.
Färgen för 2012: Tangerine Tango (vald av Pantone) - en så livfull, energigivande färg som livar upp den mest sterila och gråa miljö - den gillar jag!





Den översta bilden (orange accent IKEA) är hämtad från bloggen "Interörguiden", den undre är en egen bild tagen av en rikt blommande Clivia (el. Mönjelilja) här hemma - helt rätt färg i år:)


"...Gud som rikligt ger oss allt att njuta av."
1Tit 6:17

onsdag 4 januari 2012

Om att följa och om att lyda Gud mer än människor

Det var länge sedan jag skrev något här. Till stor del beror det på att det hänt så mycket omkring mig under hösten som tagit min tid. Men idag fick jag för mig att gå tillbaka och läsa igenom vad jag skrivit under mitt första år som bloggare...
Och jag blev väldigt uppmuntrad av att läsa igen vad Gud gjort i mitt liv. Om det gäller stora eller små saker spelar ingen roll - Gud blir lika stor för en oavsett. Just för att han bryr sig och visar sin omsorg när det gäller vardagliga detaljer, lika väl som att hans trofasthet blir så tydlig när hans hjälp kommer i rätt tid vid avgörande vägval i livet, då vi själva inte alls kan se vart vägen går vidare.
Ett bibelord som följt mig och hjälpt mig genom åren, när jag stått inför ett viktigt vägval för att följa Jesus, är: "..Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."(Matt 16:24) 
Ett sådant tillfälle var när jag skulle låta vuxendöpa mig, för då poppade detta bibelord upp och blev det som gav mig modet som behövdes för att ta detta viktiga steg...
Jag var barndöpt i Sv. Kyrkan, och när jag tog upp i mitt samtal med prästen om min längtan att låta döpa mig, blev jag förvånad över det motstånd jag mötte. Han började tala om Mose och Röda havet och jag förstod varken vad han menade eller hur det hade med mitt vuxendop att göra. Han konstaterade i alla fall att det var ETT dop som gällde, och jag var ju barndöpt. Jag gick ifrån vårt samtal med många frågor i mitt huvud. Eftersom jag hade stort förtroende för prästen, blev det en krock mellan vad han sa och min inre över-tygelse....
Varför kände jag denna enorma längtan efter att doppas ner i vatten för att markera att jag ville lämna det gamla bakom mig, för att stå upp renad och gå framåt i något nytt?? Jag fattade ingenting, men så har jag ju aldrig varit någon teolog heller...
Jag läste förstås i bibeln om vuxendopet men lämnade det hela efter ett tag och bad Gud att visa mig hur jag skulle göra. Det gick en tid och det var när jag satt på tåget och läste en bok av Bonhoeffer, som svaret kom. Jag öppnade boken lite slarvigt och tittade på kapitel-rubrikerna - och då hamnade mina ögon på rubriken "Dopet". Jätte-intresserat började jag läsa, och det han skrev där om tanken bakom barndopet, gjorde att jag förstod att det var Gud bakom min längtan att låta mig döpas sedan jag som vuxen kommit till tro. 
Men det skulle dröja ytterligare någon tid innan jag vågade ta steget. Det var efter ett av mina första besök i en stor frikyrka som samma intensiva längtan efter dopet kom tillbaka. Och på olika sätt kom bibelordet som jag citerar här ovan till mig, och jag förstod att det var hög tid att lyda den inre maningen att låta döpa mig utan att bry mig om vad människor ev skulle tycka.
Och nog blev det en stark reaktion på det jag gjort...
När jag senare i ett samtal berättade för prästen att jag hade låtit döpa mig, reste han sig häftigt upp och utbrast: "Då har vi inte mer att säga varandra!!" och så gick han ut ifrån rummet där vi satt... 
Hur lätt vore det inte att bli besviken och deppig över hans dåliga bemötande av mig, en människa som tidigare varit mig till stor hjälp och som jag hade stort förtroende för! Men tack vare att detta bi-belordet talat så starkt till mig, och jag verkligen ville följa Jesus, hade jag en enorm frid inom mig och var övertygad om att jag hand-lat efter Guds vilja. 
Hans Ord håller att agera på, t o m trots vad för dig andligt betydel-sefulla personer ibland säger - om det inte är i enlighet med bibel-ordet eller de inte är ledda av den helige Ande. 
Så det bästa är att våga ta det lugnt och invänta Guds ledning! Han är mer mån än vi om att vi ska komma rätt. 


"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."
Ps 119:105


"Och vare sig du viker av till höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen gå på den"."
Jes 30:21


"Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor".
Apg 5:29