Bättre sent än aldrig

Eftersom det är mammas födelsedag idag (6 juli), kom jag att tänka på hennes andliga födelsedag, som jag är väldigt glad över att ha fått vara med om...
Det var för fyra år sedan när hon var och firade julhelgen hos oss, som det hände. Vi satt och drack kaffe efter maten på annandagen, och lyssnade på en konsert med julmusik. Jultid som det var, kom vårt samtal ganska snart att handla om Gud och det kändes naturligt att fråga henne om det inte stämde att hon, liksom vi, trodde på Gud. Det svarade hon utan tvekan ja på... 
Mamma växte nämligen upp med troende föräldrar och hon brukade säga att deras familj fyllde en hel bänkrad i kyrkan, för de var så många syskon. Men jag hade aldrig sett henne vara en aktiv kristen, vilket kanske berodde på att pappa inte var troende. Han var snarare emot kristen tro, så hon hade kompromissat men hade alltså hela tiden bevarat sin barnatro.
Vårt samtal på annandagen gick vidare och vi pratade om vikten av att bli frälst, och avslutade med att fråga om hon inte ville bjuda in Jesus som Herre i sitt hjärta. Det ville hon och jag blev jätteglad över att höra hennes svar, och över att hon äntligen tog det steget. Jag hade förut försökt tala med henne om det här men orden hade bara studsat tillbaka. När hon passerade 80-årsstrecket, tyckte jag det var hög tid...men först nu när hon alltså hunnit bli 87 år, hade det äntligen blivit moget! 
Vad som var lite överraskande, var att vår katt Tussi också uppfattat att det hänt något positivt...
Mamma hade aldrig tyckt om katter och jag minns från när jag var liten, att hon brukade sjasa iväg dem som försökte närma sig henne. Och här, en liten stund efter att hon bjudit in Jesus i sitt hjärta, kom Tussi och hoppade upp och la sig väl tillrätta i hennes knä, där hon satt i fotöljen - och det med hennes tillåtelse! Dessutom uttryckte mamma att hon tyckte att Tussi var så söt och fin - något jag aldrig hört henne säga om en katt förut!
För mig blev detta så talande och visade direkt att något nytt hänt - från att ha hatat katter kunde hon nu uttrycka äkta kärlek till våran Tussi.
När vi blir frälsta får vi verkligen ersatt det gamla stenhjärtat med ett hjärta av kött och blod - och det är aldrig för sent!!


"Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött."
Hes 36:26

En öppen dörr på en oväntad plats

Man blir överraskad över på vilka platser Gud för en i kontakt med människor som han i sin kärlek vill nå fram till.
Det blev jag när jag var en period och arbetade på ett socialkontor, som för mig i alla fall inte var en så tänkbar plats att få hjälpa någon utifrån min kristna tro. Men visst, Gud visste min längtan att hjälpa människor att lära känna honom som är källan till all verklig hjälp...
En kvinna sökte ekonomisk hjälp med begravningskostnaderna för sin mans begravning, och vi kom fram till att jag skulle göra ett hembe-sök hos henne. Vi fick bra kontakt direkt, och ganska snart framkom det att hon också var kristen vilket gjorde oss båda glada. Hon slapp-nade genast av i den annars lite spända situationen och öppnade sig och berättade personliga saker i förtroende - bl a att hon hade en son som hon var väldigt orolig för. 
Han hade stuckit ifrån att göra värnplikten och istället åkt ner till Israel för att arbeta på en kibbutz. P.g.a att det var just en plikt då att göra militärtjänst, hade han repressalier att vänta när han kom tillbaka, och eftersom hon nu fått veta att jag var kristen, undrade hon om han fick komma och prata med mig om sin situation när han återvände till Sverige...
Det dröjde inte länge efter detta förrän sonen ringde mig och boka-de tid för ett besök. Vårt första samtal handlade om hans uppväxt som son till en frikyrkopastor. Han berättade att efter att ha lyssnat till sin pappas predikan om kärlek i kyrkan på söndagen, både han och systern ofta blev slagna när de kom hem - han var bitter både på Gud och på det aktuella frikyrkosamfundet. Han sa att han aldrig skulle sätta sin fot i en frikyrka igen. Vårt samtal handlade fortsatt om den kristna tron och mest om lag kontra nåd. Jag fick berätta om min bakgrund och frälsning och om hur den Gud var, som jag lärt känna. Han lyssnade intensivt och jag gav honom också en bok som beskrev skillnaden mellan lag och nåd så bra.
Vi träffades några gånger och pratade om tron på Gud, om hans värn-pliktstjänstgöring och fortsatta framtid. Jag uppmuntrade honom att ta kontakt med värnpliktsverket och reda ut det som blivit fel och även att verkligen våga göra ett besök i en frikyrka igen efter så många år...
Efter dessa samtal - så ovanliga för att vara på soc.- var jag några månader senare på annan ort och deltog i ett möte i en församling. Efter lovsången tog pastorn mikrofonen och började tala till någon som stod längst bak i lokalen lutad mot en pelare. Han bad mannen komma fram och talade då ut ett profetiskt budskap till honom som bl.a uppmuntrade honom att fortsätta ta steg på den väg han börjat vandra på...
När jag såg mannen gå fram såg jag till min stora glädje att det var samme man som jag haft kontakt med på socialkontoret! 
Här stod han nu framme i en frikyrka, som tillhörde just det samfund som han aldrig skulle sätta sin fot i mer!! Dessutom var han på plats i den stad där han kunde reda ut sin sak när det gällde militärtjänst-göringen. 
Jag är övertygad om att det var Gud som hjälpt och lett honom till denna plats och till just denna församling - och även sett till att jag var där just då, så att jag fick glädja mig över att se mannen få upp-rättelse och för att uppmuntra mig och visa att han kan använda sina barn på vilken plats och i vilken situation som helst. Givetvis ska vi följa olika lagar och regler, men när Gud öppnar dörrar till människor vid oväntade tillfällen, ska vi inte tveka att gå igenom dem. Gud är inte begränsad när det gäller att möta en människa som söker honom, och då behöver inte vi heller vara det - vi kan t.o.m hamna i själa-vårdssamtal på ett socialkontor!


"Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar" 
Jes 55:9

Frihet att välja

Bön är verkligen något som förändrar, som bryter igenom motstånd som kan ligga över en människa, men även över en plats. Jag var med om att få se genombrott på en plats en gång då det blev så oerhört tydligt att bön gör skillnad - ja, som skillnaden mellan ljus och mörker...

Det var när jag var med på en teamresa till Danmark. Vi hade samlats regelbundet några veckor innan och bett för den här orten och re-san, och när vi väl var där samlades vi varje dag för att förbereda da-gen med bön. Vi brukade fortsätta med att ha torgmöte nere i stan, då vi först spelade och sjöng och sedan fortsatte med att någon läm-nade ett kort vittnesbörd. Efteråt gick vi runt och försökte komma till tals med människor, och för att lämna inbjudan till möte som vi skulle ha på kvällen.

De första dagarna var det inte en människa som stannade för att lyss-na, inte någon vi fick samtala med och inte heller någon som ville ta emot någon inbjudan till möte - tvärtom var det flera som slängde ifrån sig papperet vi lämnade till dem. Människor bara rusade fram inneslutna i sig själva, och verkade nästan hånfullt fnysa åt oss. Vi fick inte ens ögonkontakt med någon. Det kunde inte bli mer stängt!

En morgon gick vi in för att be extra länge och gav oss inte förrän vi kommit igenom det kompakta motstånd vi kände över oss. Och vi kom igenom! Det kom en frihet och allt kändes lättare. 

Denna dagen visade sig också bli helt annorlunda nere på stan - folk tog sig tid att både stanna för att lyssna på torget och för att samtala och även ta emot mötesinbjudan. Så förunderligt fritt det hade bli-vit! Det var som om vi kommit till en annan plats med andra männi-skor och ändå var allt detsamma till det yttre.

Så tydligt det blev att det finns en osynlig verklighet som påverkar oss, utan att vi ens märker eller tänker på det. 

Jag lärde mig att se bakom det som synes vara - som att se att männi-skor som verkade vara nonchalanta och hårda, egentligen inte var helt fria att vara sig själva, utan var förblindade och påverkade av krafter i det osynliga. 

Det underbara var att upptäcka att det finns en starkare kraft som kan bryta igenom och vända mörker till ljus, som kan skingra lögner och göra människor fria och öppna att lyssna för att de sedan fritt ska kunna välja vad de vill tro på...

"Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangelium om Kristi härlighet - han som är Guds avbild"

2Kor 4:4

"Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna"

Ef 6:12

Överbevisande kärlek

Guds kärlek till oss människor är verkligen stor, och han är så ange-lägen att visa sin godhet att han tar varje möjlighet för att nå den som han ser är öppen och mottaglig, för att försöka få till stånd en relation...

...som när jag praktiserade som kurator på ett sjukhus, och blev om-bedd att ha stödsamtal med en ung kvinna. Hon hade plötsligt blivit utskriven från utredningsavdelningen där hon varit för att förhopp-ningsvis få veta varför hon varje vinterhalvår fick otäckt, vätskande eksem över hela kroppen. Naturligtvis blev hon väldigt besviken över att hon inte fick vara kvar en längre tid. Efter så många tidigare undersökningar utan klarhet, hade hon satt allt sitt hopp till denna utredning. Nu fick hon åka hem i förtid utan besked - hon var väldigt ledsen...

Det eksem som började på armarna varje höst och sedan spred sig över hela kroppen, var ett stort handikapp för henne. Hon kunde inte fullfölja någon utbildning eller arbete, eftersom hon p g a detta bara kunde ligga på sängen utan någonting på sig (lakan och kläder skulle bara ha klibbat fast och gjort ont).

Hon var som en fånge sex månader varje år i sitt hem.

Nu började hon i alla fall komma till mig en gång i veckan för att ha någon att tala med. Redan vid första besöket berättade hon att hon hade kompisar som hon då och då stötte ihop med på stan, och som hon tyckte var så jobbiga för de talade bara om Jesus och att han kunde hela henne o.s.v. - hon kunde inte tro att det fanns någon Gud och i alla fall brydde han sig väl inte om henne...

Den outtalade frågan blev hängande kvar i luften en stund, och till slut sa jag att jag var kristen och visste att var det någon som kunde hela så var det Gud. Jag sa att hans längtan var att hon skulle förstå att han bryr sig och vill ha kontakt med henne. Men hon var som sagt väldigt skeptisk. Jag föreslog att hon skulle be Gud visa sig för henne så att hon förstod att det var han, och att han verkligen brydde sig om just henne.

Vi hade vårt samtal varje vecka och hon pratade om sina katter, vad hon höll på att sticka o.s.v. - ja, det som rörde sig i hennes värld. Hon var full av energi och idéer. Jag kan verkligen inte påstå att jag hade något särskilt genomtänkt terapeutiskt samtal med henne, utan snarare fick jag vara något av en mamma för henne, som hon delade sin vardag med en stund...Men vi hade många härliga samtalstillfäl-len :-)

Jag tror att det var i oktober/november någon gång som hon kom till vår träff, och direkt när hon kom in sa hon lite osäkert: "Jag vet inte om jag vågar säga det" "Jo", sa jag "det tror jag att du vågar!" Hon satte sig ner och började berätta...några dagar innan, hade hon varit hos läkaren på sin årliga kontroll med anledning av eksemet. Han hade tittat på hennes armar och inte hittat det minsta spår av eksem, vilket de i vanliga fall var fulla av vid den tiden på året. Han vände och vred på armarna och tittade på henne förvånad och frågande, gick och hämtade en kollega för att hon också skulle titta, men ingen av dem hittade något eksem!! De hade sett ut som levande frågetec-ken och fattade ingenting...

Jag log och frågade henne: "Du vet vad det beror på, eller hur?!..för visst har du bett till Gud som vi sa?" "Ja" sa hon och nickade leende. 

Eksemet kom inte tillbaka och hon fick som ett helt nytt liv. Man kan utan överdrift säga att hon fick mycket att göra - hon som varit så full av planer och önskningar, fick nu fullt sjå att hinna med allt - bl.a. började hon på en utbildning och tog MC-körkort...Hon hade uppenbarligen bestämt sig för att ta igen allt det hon förlorat. 

Jag flyttade så småningom ifrån stan och vi kom ifrån varandra, men jag är säker på att hon aldrig glömmer vem som visade henne sin god-het och helade henne... 

Ja, Gud bevisade henne sin kärlek och jag hoppas och tror att hon blev frälst. Det var fantastiskt att få se denna Guds upprättelse av henne, mitt i en situation där jag egentligen inte fick prata om Gud med patienter, utom när de ställde direkta frågor.

Så mån han är om att visa oss att han är god och att vi vänder oss till honom för att söka en relation med honom, och tack för att Guds kärlek är så stor att den tar sig igenom alla mänskliga begränsningar för att nå den som söker honom!

"Herren blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud"

Ps 14:2

Uppfylld önskan

När vår son var liten önskade han hett vid en tidpunkt att få en kickboard som hade blivit på modet just då.
Vår ekonomi tillät inte vid det tillfället ett sånt inköp, så efter att ha pratat med honom och förklarat situationen, kom vi fram till att vi skulle vända oss till Gud och be...
Hand i hand ställde vi oss alla tre på golvet och bad i överenskom-melse till Gud om en kickboard till sonen.
Efter ett par dagar ringde min mamma för att höra hur vi hade det. I slutet på samtalet sa hon plötsligt att hon i senaste numret av Ica-kuriren, som hon prenumererade på, sett en så trevlig sparkcykel som tydligen var mycket populär hos barnen...och hon undrade om inte det vore något för vår son. Hon hade kommit på tanken att hon ville ge honom en sådan, och nu ville hon bara veta vad vi tyckte om det... 
"Ja!", svarade jag glatt "det är precis vad han en längre tid har gått och önskat sig". 
Jag berättade också för henne att vi bara någon dag tidigare hade bett Gud om en sådan, och att hon nu alltså kom med bönesvaret. Det hördes att hon blev väldigt glad över att hennes tanke var så rätt och stämde med hans önskan, och en kort tid efter detta hade vi en glad son med den efterlängtade kickboarden i sin hand.
Detta har sonen aldrig glömt. Det har etsat sig fast i hans sinne att han får uttrycka sin önskan till pappa i himmelen, som villigt ger om det är en önskan efter hans vilja.
Många gånger efter denna händelse har han vänt sig till Gud med sina önskningar - för vi har inte alltid haft resurser att ge allt dyrare och dyrare "leksaker" - och i de flesta fall har de också gått i uppfyllelse.

Det är ovärderligt att ha med sig en bild av Gud som en som hör mig när jag ber - och då givetvis inte bara ber om saker, utan även när det gäller vägledning, vishet m m.
Barn behöver tränas i olika saker under uppväxten, och jag tror att Gud är väldigt mån om att de så tidigt som möjligt ska förstå och få erfara vem och hurdan han är, för att ha en rätt gudsbild med sig i vuxenlivet. 
Gud vill att de - och vi alla - ska veta i livets alla skiftande förhållan-den att han bryr sig och lönar den som söker honom (Hebr 11:6).


"...Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen"
Matt 18:19


"Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal"
Ords 22:6

Sjufalt tillbaka

Hästen Kalle

För några år sedan var min man och hälsade på hos en man som brukade hjälpa oss med att reparera bilen. 
Han var också ägare till flera hästar, och just den här dagen höll han på att sko en av dem. Eftersom mannen tidigare talat om att en av hans hästar - Kalle - hade astma, frågade min man vilken häst det gällde. "Det är den här" svarade han och menade den som han höll på att sko. Min man lade sin hand på hästens huvud och sa lite tyst: "Var helad i Jesu namn!".
Direkt när min man hört att hästen hade astma hade han tänkt att han skulle vilja be för den. Han hade själv lidit av astma hela sin uppväxt - med medicinering och förbud att springa, vara bland dju-ren eller i höet - m.a.o. allt man som barn tycker är roligt när man bor på landet, vilket han gjorde.
Han blev i vuxen ålder mirakulöst helad i ett möte, då predikanten fick ett kunskapens ord om någon som hade allergi och bihåleinflam-mation, och ville att denne skulle ge sig till känna. Min man tänkte att allergi hade han, men f.ö. stämde det inte. När ingen räckte upp handen fortsatte predikanten med att beskriva symptomen som det handlade om....DÅ kände min man igen att det var honom det gällde, och viftade med sin hand. Predikanten deklarerade: "Du är helad!". När han kom hem ville han testa om han verkligen blivit helad genom att göra sådant som han förut inte tålt - och det höll! Han var helad och har varit det sedan dess.
Tillbaka till hästen Kalle...månaderna gick, och efter ett tag frågade vi hur det hade gått för honom. Jodå, han hade varit och blivit tes-tad, och veterinären hade förvånat undrat vad som hänt eftersom astman var borta. Ägaren berättade att det var en som bett för häs-ten. "Tror du på sånt?!" hade veterinären frågat, "Ja, vad ska man tro...han är ju frisk!" svarade ägaren... 
Han berättade också att veterinären tidigare rekommenderat att avliva hästen eftersom han varit så dålig. Men vad som nu hände, var istället att Kalle var med och tävlade i ett terränglopp - och vann!! Ryttarinnan fick t.o.m hålla honom tillbaka sista sträckan för att han inte skulle passera ledarhästen, vilket var förbjudet i den typen av tävling. Han hade utan tvekan blivit helad!
Varken ägaren eller ryttarinnan var frälsta, men de blev övertygade om, och talade ut att det måste vara Gud som helat Kalle. Mänskligt sett hade det varit en hopplös situation, men nu fick de ett bevis på Guds omsorg om Kalle som de båda var mycket fästa vid - och de var verkligen tacksamma.
Gud har omsorg om både människor och djur...
Det härliga i det här är, att min man som haft astma och varit aller-gisk mot bl.a. hästar, nu fick be till helande för en häst med astma - det kan man väl kalla att få sjufalt tillbaka av det man blivit bestulen på!? 


"Föraktar man inte tjuven som stjäl...Om han ertappas måste han betala sjufalt igen och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus"
Ords 6:30,31


"Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE"
Ps 34:7

Vad är ingenting för någonting?

Detta blir lite av en fortsättning på mitt förra inlägg om att Gud utväljer det som "ingenting är". Vill tala lite om vad som menas med "ingenting" i det citerade bibelordet.

"Ingenting" här menas förstås i världens ögon, för i Guds ögon är vi mycket värdefulla, vi är hans älskade barn. Och han är inte en pappa som trycker ner eller är missunnsam - nej, han har både frihet, he-lande, frid, seger och försörjning att ge oss. 

Världens betydelse av att vara "ingenting", är att ha brist på olika sätt, som t.ex. hälsa, pengar, position, utbildning, uppfostran, charm eller kontakter. Gud bryr sig inte om något av detta - de kan snarare vara hinder - utan han ser till vad som finns i människans innersta, i hjärtat.

"Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet." Ords 4:23

Är det rätt ställt med mitt hjärta är inte Gud hindrad av någon brist jag har i det yttre, det är också därför det verkar så dåraktigt för många med världens värderingar. Det är helt enkelt två helt skilda världar vi talar om....

Och vi kan välja vilket synsätt vi vill ha på oss själva och andra - Guds eller världens.

Sedan finns det de som i enlighet med Jante-lagen säger och har attityden att "Men inte ska väl jag, jag är väl ingenting". Det är inte heller det "ingenting" som menas i bibelordet - det är falsk ödmjuk-het eller m.a.o. högmod.

Bibelordets "ingenting" är helt enkelt att ha kommit till slutet av sin egen förmåga, och erkänna att man har behov av hjälp och sträcka sig efter den. 

Just den attityden letar Gud efter, för då kan han fylla på med sin kraft.

"Ty Herrens ögon överfar hela jorden för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom"

2 Krön 16:9