Man blir överraskad över på vilka platser Gud för en i kontakt med människor som han i sin kärlek vill nå fram till.
Det blev jag när jag var en period och arbetade på ett socialkontor, som för mig i alla fall inte var en så tänkbar plats att få hjälpa någon utifrån min kristna tro. Men visst, Gud visste min längtan att hjälpa människor att lära känna honom som är källan till all verklig hjälp...
En kvinna sökte ekonomisk hjälp med begravningskostnaderna för sin mans begravning, och vi kom fram till att jag skulle göra ett hembe-sök hos henne. Vi fick bra kontakt direkt, och ganska snart framkom det att hon också var kristen vilket gjorde oss båda glada. Hon slapp-nade genast av i den annars lite spända situationen och öppnade sig och berättade personliga saker i förtroende - bl a att hon hade en son som hon var väldigt orolig för.
Han hade stuckit ifrån att göra värnplikten och istället åkt ner till Israel för att arbeta på en kibbutz. P.g.a att det var just en plikt då att göra militärtjänst, hade han repressalier att vänta när han kom tillbaka, och eftersom hon nu fått veta att jag var kristen, undrade hon om han fick komma och prata med mig om sin situation när han återvände till Sverige...
Det dröjde inte länge efter detta förrän sonen ringde mig och boka-de tid för ett besök. Vårt första samtal handlade om hans uppväxt som son till en frikyrkopastor. Han berättade att efter att ha lyssnat till sin pappas predikan om kärlek i kyrkan på söndagen, både han och systern ofta blev slagna när de kom hem - han var bitter både på Gud och på det aktuella frikyrkosamfundet. Han sa att han aldrig skulle sätta sin fot i en frikyrka igen. Vårt samtal handlade fortsatt om den kristna tron och mest om lag kontra nåd. Jag fick berätta om min bakgrund och frälsning och om hur den Gud var, som jag lärt känna. Han lyssnade intensivt och jag gav honom också en bok som beskrev skillnaden mellan lag och nåd så bra.
Vi träffades några gånger och pratade om tron på Gud, om hans värn-pliktstjänstgöring och fortsatta framtid. Jag uppmuntrade honom att ta kontakt med värnpliktsverket och reda ut det som blivit fel och även att verkligen våga göra ett besök i en frikyrka igen efter så många år...
Efter dessa samtal - så ovanliga för att vara på soc.- var jag några månader senare på annan ort och deltog i ett möte i en församling. Efter lovsången tog pastorn mikrofonen och började tala till någon som stod längst bak i lokalen lutad mot en pelare. Han bad mannen komma fram och talade då ut ett profetiskt budskap till honom som bl.a uppmuntrade honom att fortsätta ta steg på den väg han börjat vandra på...
När jag såg mannen gå fram såg jag till min stora glädje att det var samme man som jag haft kontakt med på socialkontoret!
Här stod han nu framme i en frikyrka, som tillhörde just det samfund som han aldrig skulle sätta sin fot i mer!! Dessutom var han på plats i den stad där han kunde reda ut sin sak när det gällde militärtjänst-göringen.
Jag är övertygad om att det var Gud som hjälpt och lett honom till denna plats och till just denna församling - och även sett till att jag var där just då, så att jag fick glädja mig över att se mannen få upp-rättelse och för att uppmuntra mig och visa att han kan använda sina barn på vilken plats och i vilken situation som helst. Givetvis ska vi följa olika lagar och regler, men när Gud öppnar dörrar till människor vid oväntade tillfällen, ska vi inte tveka att gå igenom dem. Gud är inte begränsad när det gäller att möta en människa som söker honom, och då behöver inte vi heller vara det - vi kan t.o.m hamna i själa-vårdssamtal på ett socialkontor!
"Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar"
Jes 55:9
