Ska berätta om en man jag känner vars liv visar så tydligt på Guds förmåga att upprätta, befria och hela...
Han föddes i en tid när det fanns mycket verklig fattigdom i Sverige och mamman fick sköta det mesta själv hemma med de sju barnen. Pappan var borta under veckorna eftersom han var tvungen att ta olika säsongsarbeten på annan ort. Förresten hade pappan sålts på auktion en gång och den fattiga miljö han levde i, gjorde att han aldrig fick gå i skola och lära sig läsa eller skriva. Detta var både en sorg för honom, och en källa till dåligt självförtroende och förakt från många människor.
En dag när vår vän, som då var ca sex år, var ute i skogen och lekte med kompisar, fick två av dem för sig att stänga in honom i ett skjul och låsa dörren. Naturligtvis blev han väldigt rädd. Han ropade och skrek så mycket han kunde, och till slut kom hans bror cyklande förbi och hörde hans rop på hjälp. Han blev utsläppt i frihet, men som en konsekvens av denna chock började han stamma, och det så gravt att han fick stampa i golvet för att få fram orden. I skolan tog man sig inte tid och lära honom skriva ordentligt, eftersom han blev stämplad som handikappad p g a stamningen. Mamman tog honom till specia-lister för att få hjälp, men de konstaterade att det inte fanns något att göra.
Mycket var emot honom...bl a blev det känt att någon hade antänt en brand på ett ställe i skogen, och eftersom han var en i pojkgänget som var där, blev han anklagad för att ligga bakom branden. Sanning-en var dock att det var en lärares son som var orsaken till elden, men det blev vår vän som fick skulden. Han blev gång på gång slagen av lärarinnan på fingrarna med pekpinnen för att erkänna sig skyldig, vilket han vägrade. Och senare visade det sig alltså att han var oskyl-dig, men den här falska anklagelsen satte sina spår i hans själ - han kände sig föraktad, utstött och sämre än sina kamrater. Följden blev dålig självkänsla.
Redan som barn började han röka och i högre ålder kom han in i alko-holmissbruk och fick "fel" vänner. Mycket gick utför för honom, men vid ett tillfälle när han jobbade i skogen fick han en kristen arbets-kamrat som lyckades få honom med sig till ett möte där han blev frälst. Detta blev en nystart för honom.
När han senare var med på en mötesserie, fick han en väldig längtan efter att be högt till Gud, som andra i det sammanhanget brukade göra, och han sa till Gud - "om du vill att jag ska ställa mig upp och be högt får du ta bort stamningen". På det följande mötet var det som om någon lyfte honom upp och han började be högt inför alla närvarande - och stamningen var som bortblåst! Det har den varit alltsedan dess...
Beroendet av alkohol hade bitit sig fast efter alla år, och efter flera misslyckade försök att sluta, var han med på ett möte där han fick en stark beröring av Jesus. När han kom hem gick han ut på gården och hällde resolut ut spriten ur de flaskor han hade hemma. Efter detta var han totalt fri från alkoholbegäret.
Dessvärre fick han t o m bland troende i församlingar han varit med i, känna av det förakt han mött så mycket under sitt liv. Många tyckte han var jobbig och undvek honom helt enkelt, vilket naturligtvis kän-des i hjärtat och han blev väldigt ledsen. Ofta fick han sitta ensam vid fikabordet efter mötet och han kände sig aldrig som en del av ge-menskapen. Följden blev att han kom i skymundan och fick aldrig den hjälp han behövde för att komma vidare i sitt kristna liv. Men han kom i kontakt med en annan församling där man både såg honom och tog sig tid att lyssna på honom.
Där tog han vid ett tillfälle mod till sig och frågade vad det var för ord som han hörde inom sig ibland. Han talade ut dem och fick då veta att det var tungotalet, och blev uppmuntrad att i fortsättningen använda det i sin bön. Eftersom han tidigare fått höra av en person i en församling att dessa ord inte var tungotal, hade han tänkt att det nog inte var avsett för honom överhuvud taget. Nu blev han över-lycklig och alltmer frimodig att be på sitt nya språk.
Ett sådant tillfälle var vid ett bönemöte, då han som varit tillbakadra-gen och försagd, överraskade alla de andra genom att be och med stark auktoritet gå emot självmordsandar, som plågade en vän till ho-nom. Denne ofrälste vän hade precis före bönesamlingen ringt och bett honom komma och be för honom - han var desperat så vår vän besökte mannen innan han åkte till bönen. Dagen efter talades de vid och mannen sa att han märkt att man hade bett för honom för självmordstankarna var borta, och nu ville han gå på möte i någon församling...så blev det och på det mötet blev mannen frälst!
Sedan var det det där med rökningen som han hade hållit på med i över 60 år. Han längtade efter att sluta och hade gjort flera miss-lyckade försök, så nu bad han om förbön och att Gud skulle ge honom motivation och vilja att göra det. Så kom dagen då han var redo och bestämde sig för att lämna pipa och tobak till en vän, och förbjöd honom samtidigt att ge rökgrejorna tillbaka till honom, även om han kom och bad om att få dem. Men det behövdes aldrig - rökbegäret försvann och har varit borta i flera år nu!
Ännu mycket mer av vad Gud har gjort i stort och smått för vår vän, kunde jag berätta, men nöjer mig med detta nu.
Denne man vars uppväxt varit präglad av mobbing och förakt, har Herren rest upp och satt fri, inte bara ifrån rök- och spritbegär, utan även från förkastelse och dåligt självförtroende. Idag tror jag många från hans "gamla liv" skulle se med förvåning på hur han frimodigt ber och vittnar, och får leda människor till frälsning! Under de senaste åren har han lett minst fem personer att ta emot Jesus. Det hade nog ingen trott var möjligt - inte ens han själv. Han har sagt att han ald-rig kunde tro att Gud skulle kunna använda en sådan som han.
Men i Guds ögon är denne man en mäktig stridsman, fastän han lik-som Gideon såg på sig själv, och även av andra sågs, som den oansen-ligaste och ringaste (Dom 6:12,15).
Guds kärlek är så stor för den (i världens ögon) svaga och lilla män-niskan och han längtar efter att ha redskap att verka igenom, så att hans upprättande kraft får nå ut till dem som behöver den. Vi kan vara de redskapen....
"Han som reser upp den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn."
Ps 113:7
"Bröder, se på er egen kallelse.Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud."
1Kor 1:26-29
