fredag 28 januari 2011

Ett brev kan betyda så mycket...

Min relation till andra fortsatte att vara bättre efter helandet i själen, men...
...efter en tid blev jag påmind om att lyssna på ett kasettband från ett möte jag varit på tidigare. Det var något som sas då som hade berört mig, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Situa-tionen hade varit ganska laddad för mig på det mötet så jag hade inte uppfattat riktigt - men nu ville jag alltså ta reda på det och började lyssna... 
En bit in på bandet kom orden som jag förstod var till mig: "Du har varit upprorisk mot en person och du ska ta kontakt och be om för-låtelse!" Oj, vad träffad jag blev! Jag visste precis vem det gällde, och jag tyckte jag hade all rätt att tycka som jag gjorde, för den det handlade om hade verkligen betett sig fel mot mig.
Men - jag var övertygad om att dessa ord var till mig, så jag satte mig ner där och då, skrev ett brev där jag bad om förlåtelse och skickade iväg det till personen i fråga.
Även om denne inte riktigt då förstod vad jag menade, märkte jag en ny mjukhet i vår kontakt direkt efteråt - och det bara fortsatte att bli en allt bättre och bättre relation mellan oss. Eftersom det hand-lade om en nära familjerelation, tror jag det hade extra stor bety-delse att jag ödmjukade mig, tog direkt kontakt och redde ut det, för att ha full frihet att gå vidare.
Detta steg öppnade alltså ytterligare upp mitt inre som varit så stängt, och jag märkte hur hårdheten och den dömande kritiska attityden som jag förut haft, allt mer och mer försvann och ersattes av förkrosselse, medkänsla och förståelse för andra människors svårigheter.
Förlåtelse var alltså nyckeln...och jag förstod att besvikelse över felbehandling som så småningom blivit till bitterhet, hade stängt av livsflödet. Och själv hade jag inte alls varit medveten om hur det här bitterhetsgiftet hade spridit sig. 
Förutom att oförlåtelsen gör att man blir mer och mer instängd och isolerad inom sitt "berättigade försvar", och avskärmar sig känslomässigt från själva livet och djup gemenskapen med andra människor, stänger man också för den man vägrar förlåta. Och inte minst - det stänger i relationen med Gud.
Jag tror inte att någon människa egentligen vill ha det så!
Själv är jag så tacksam för den förändring som blev efter att jag förlåtit, och önskar att alla som hamnat i samma situation ska få uppleva det...
Vägen är: Ödmjuka sig och säga det lilla ordet - förlåt!




"Se till att ingen går miste om Guds nåd och ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas"
Hebr 12:15


"Döm inte, och ni ska inte bli dömda. Fördöm inte, och ni ska inte bli fördömda. Förlåt, och ni ska bli förlåtna"
Luk 6:37

tisdag 25 januari 2011

Ingen vill väl vara ett ägg!?

Även om jag tagit steg på min vandring mot upprättelse, blev det allt tydligare att det var något som stängde mitt inre, som begränsade min frihet och fick mig att känna mig "livlös"...
Efter att ha vågat ta ett stort steg att lämna mitt yrke, flytta till huvudstaden och hoppa på en utbildning med en helt ny inriktning, befann jag mig i mitt sökande efter mer liv, ganska snart på ett frireligiöst möte. Jag var inte van vid sådana, så jag kände mig därför väldigt udda och "uttittad" och tyckte alla andra verkade så heliga. Men när jag hörde predikan, visste jag att det var något jag ville ha mer av...
Innan jag hittat den ovan nämnda församlingen, hade jag sprungit runt som en yr höna i alla möjliga kristna sammanhang för att hitta det jag längtade efter. Jag trodde först att jag skulle finna det i den kyrka som det låg närmast till hands för mig att gå till, men när prästen där bad oss sätta oss avslappnat tillbakalutade, och blundande tänka att vi var ett ägg - DÅ bestämde jag mig för att leta på annat håll!!
Men den som är törstig och söker - han finner!...Och jag fann alltså till slut det jag törstade efter...
Första steget till hjälp blev när jag var på ett möte där det kom ett kunskapens ord om att någon hade problem med bitterhet och besvikelse. Jag tänkte direkt att det inte rörde mig eftersom jag hade förlåtit, och tänkte då på en viss person. Som väl var kom tilltalet igen om att den som kände sig sårad och besviken skulle ge sig till känna - och ja, det stämde på mig...så vips så stod jag upp ifrån bänken tillsammans med flera andra som också känt igen sig. Ordet "Genom Jesu sår har du blivit helad" proklamerades ut och det kändes som om det slungades emot mig som ett svärd, som "skar" igenom något i mitt inre som öppnades - och en varm känsla av glädje vällde fram. "Men jag är väl inte sjuk?", tänkte jag och trodde att det gällde helande av kroppen, samtidigt som jag inte brydde mig så myc-ket om hur det hängde ihop, utan bara njöt av glädjen som porlade upp från mitt innersta. Redan nästa dag märkte jag en påtaglig för-ändring i min relation till mina studiekamrater - jag upplevde att jag fått som ett skyddande hölje runt mitt inre, för känslan av utsatthet och sårbarhet som jag tidigare haft, hade försvunnit. Jag förstod då att det handlade om ett själens helande. 
Jag var verkligen glad!
Och snart skulle det komma en fortsättning, ett andra steg...
...som jag berättar om nästa gång.




"...Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten."
Upp 21:16

lördag 22 januari 2011

Gör det - fastän du känner dig rädd!

Tidigt i mitt liv som frälst fick jag en dröm från Gud, som skulle visa sig få avgörande betydelse för att jag överhuvud taget skulle våga ta steg ut ifrån den återvändsgränd jag kände att jag hamnat i.
Jag vill dela den här, eftersom jag tror att den har något att säga till fler än mig...
...Jag stod på en strand tillsammans med flera andra människor, framför främmande vatten. Vi var tveksamma till om vi skulle våga oss i, och funderade på om det kunde vara farligt djupt, om man kanske skulle sjunka ner i en dybotten, eller om det kunde finnas krokodiler i vattnet. Det var en tryckande ödesmättad atmosfär, full av fruktan, och luften dallrade av spänning.
Till slut fattade jag mod och tog flera språng ut i vattnet. När jag märkte att jag bottnade och inget farligt hände, vände jag mig om och viftade och ropade till dem på stranden: "Jag bottnar! Jag bottnar! Kom i! Kom i!"
I samma stund kom det en person flygande högt ovanför mitt huvud, som hoppande från en trampolin, och landade långt ute på djupt vatten..."Så skulle jag också vilja göra!" tänkte jag, " men det vågar jag inte.."
I nästa sektion av drömmen var jag uppe på stranden igen, och nu fanns det ingen rädsla i luften. Jag började gå ett steg i taget ut i vattnet, och det blev djupare och djupare.  Till slut var jag ute där vattnet nådde mig upp till halsen ...och där ute var den personen som hade kommit hoppande över huvudet på mig. Förvånad och glad tänkte jag: "Men, det gick ju lika bra att gå i! Jag behövde inte hoppa!"
I sista delen av drömmen låg jag helt avslappnad på rygg och flöt fram på en ström...
Instinktivt visste jag att vattnet i drömmen var en bild på liv. Jag som kände mig "torr" och livlös, förstod att detta var Guds sätt att tala om att han skulle hela och upprätta mig i sin takt, utan att tvinga mig att kasta mig ut i något. Det har hjälpt mig enormt på vägen att veta att jag inte behöver göra något utifrån press, eller för att verka häftig inför andra, utan bara ta ett steg i taget i närhet till och lydnad för honom - helt förvissad om att Han har hand om mig och kan föra mig dit han vill. För mig blev detta en bild av en verkligt kärleksfull och omtänksam pappa.
Denna dröm gjorde mig helt trygg och jag visste att jag skulle klara den "resa" som låg framför, även om jag skulle möta många förändringar och utmaningar - för min pappa i himlen hade allt under kontroll. Det var den bästa presentationen av Gud jag kunde få, och det är klart att han visste att jag behövde den...
...och han gör ingen skillnad på oss, utan han är densamme för dig! Känner du igen dig, så våga ta steg med Gud! - fastän du känner dig rädd. Han är att lita på!




" Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand."  
Jes 41:10

torsdag 20 januari 2011

Öppnade ögon och kraft att cykla

Vill förklara den kryptiska titeln...
...och startar där allt började vända rätt för mig. Det var sommar och jag befann mig på en brygga vid Mälaren. Min mamma hade tagit med sig en bok som hon ville att min bror skulle läsa. Han var i en jobbig situation och hennes tanke var att den kunde vara uppmuntrande läsning för honom. Men han var inte ett dugg intresserad, utan istället fastnade mina ögon på två ord i boktiteln: positiv och lycklig. Jag tog boken och började läsa...
Positiv och lycklig, det var allt annat än vad jag var vid den tidpunk-ten. Jag var en bra bit över tjugo, och hade försökt på alla möjliga sätt att få till ett meningsfullt liv. Ja, jag hade ett arbete jag trivdes med, men jag ville också gärna dela mitt liv med någon och bilda familj bl a.
Hur jag än försökte fick jag inte till någon varaktig bra relation, och på vägen efter alla misslyckanden hade jag blivit rejält sårad. Jag kände mig uppgiven, besviken och allmänt dålig - brukar säga att jag kände mig som en urvriden disktrasa...
I boken jag börjat läsa, stod det om att tänka positivt istället för negativt. De positiva orden boken rådde en att tänka på var hämtade från Bibeln - den var full av bibelcitat!
Det ska sägas att vad jag hade av bibelkunskap med mig från uppväx-ten, var den jag fått i söndagsskolan och vid konfirmationen. När jag då läste Orden: "...Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?"(Rom 8:31) och "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"(Fil 4:13), var det som en aha-upplevelse. 
"Gud finns ju! Att jag inte tänkt på det tidigare!" tänkte jag, och var helt tagen över upptäckten. Jag blev full av hopp och hade nu fått en öppning i den återvändsgränd jag kände att jag hamnat i.

Följande dag tog min bror och jag en cykeltur ut på landet. Nedstämd som jag var, kände jag mig nästan direkt trött, och var beredd att ge upp. I det läget blev jag påmind om ett av de där bibelorden jag läst  dagen innan. Stod det inte att: "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft"? - Jo!..alltså började jag direkt tala ut bibelordet högt för mig själv där jag cyklade - och jag fick KRAFT!!
Mer än lovligt naivt kanske någon tänker, men det hjälpte mig då, och framför allt öppnade det mina ögon för att det finns kraft i Guds Ord - det blev LIV för mig, det blev precis vad det SA, det visade sig vara SANT!! Jag visste att det var detta jag hade sökt så länge.

Denna upptäckt gjorde att jag plockade fram min gamla konfirma-tionsbibel när jag kom hem, och började bläddra för att se om jag kunde finna fler sådana där "levande" ord...
Fortsättningen på berättelsen kanske jag återkommer till en annan gång...men detta blev början till upprättelse för mig och ingen kan komma till mig och påstå att bibeln bara är en sago- eller historiebok. Nej, den är full av ord som ger LIV till den som är hungrig, öppen och naiv nog att ta emot dem som de står. De är kraft till underbar för-ändring - även för dig !!


"...vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp." 
Ords 4:20-23

onsdag 19 januari 2011

Bloggpremiär

Jag har länge gått och funderat på att börja blogga - och nu är det äntligen dags!
Namnet på bloggen säger en del om min tanke med den.
Metamorfos betyder förvandling från ett tillstånd till ett helt annat - som den från puppa till fjäril. 
Med en önskan att väcka nya tankar, ge hopp och uppmuntran, vill jag dela lite av mina erfarenheter från den förvandlingsprocess jag själv har gått igenom sedan jag blev frälst - för det har hänt mycket både inom mig, i relationer och i omständigheter - en förvandling som tagit mig från uppgivenhet och mörker, till livsglädje och ljus. Jag har fått en helt ny mening och motivation i livet, och inte minst har jag fått ett helt nytt tänkande och ser omgivningen liksom i "nya färger".
Hmm...det här med färger, förresten, är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar färg och form och det var också det jag tidigare arbetade med, så de ränderna går inte ur så lätt. Kan alltså inte lova att det inte blir lite "färgade" inslag här ;-)