Som jag skrev i mitt allra första blogginlägg: "Kan inte lova att det inte blir lite 'färgade' inslag här"...så här är det första.
Färgen för 2012: Tangerine Tango (vald av Pantone) - en så livfull, energigivande färg som livar upp den mest sterila och gråa miljö - den gillar jag!
Den översta bilden (orange accent IKEA) är hämtad från bloggen "Interörguiden", den undre är en egen bild tagen av en rikt blommande Clivia (el. Mönjelilja) här hemma - helt rätt färg i år:)
"...Gud som rikligt ger oss allt att njuta av."
1Tit 6:17
Det var länge sedan jag skrev något här. Till stor del beror det på att det hänt så mycket omkring mig under hösten som tagit min tid. Men idag fick jag för mig att gå tillbaka och läsa igenom vad jag skrivit under mitt första år som bloggare...
Och jag blev väldigt uppmuntrad av att läsa igen vad Gud gjort i mitt liv. Om det gäller stora eller små saker spelar ingen roll - Gud blir lika stor för en oavsett. Just för att han bryr sig och visar sin omsorg när det gäller vardagliga detaljer, lika väl som att hans trofasthet blir så tydlig när hans hjälp kommer i rätt tid vid avgörande vägval i livet, då vi själva inte alls kan se vart vägen går vidare.
Ett bibelord som följt mig och hjälpt mig genom åren, när jag stått inför ett viktigt vägval för att följa Jesus, är: "..Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."(Matt 16:24)
Ett sådant tillfälle var när jag skulle låta vuxendöpa mig, för då poppade detta bibelord upp och blev det som gav mig modet som behövdes för att ta detta viktiga steg...
Jag var barndöpt i Sv. Kyrkan, och när jag tog upp i mitt samtal med prästen om min längtan att låta döpa mig, blev jag förvånad över det motstånd jag mötte. Han började tala om Mose och Röda havet och jag förstod varken vad han menade eller hur det hade med mitt vuxendop att göra. Han konstaterade i alla fall att det var ETT dop som gällde, och jag var ju barndöpt. Jag gick ifrån vårt samtal med många frågor i mitt huvud. Eftersom jag hade stort förtroende för prästen, blev det en krock mellan vad han sa och min inre över-tygelse....
Varför kände jag denna enorma längtan efter att doppas ner i vatten för att markera att jag ville lämna det gamla bakom mig, för att stå upp renad och gå framåt i något nytt?? Jag fattade ingenting, men så har jag ju aldrig varit någon teolog heller...
Jag läste förstås i bibeln om vuxendopet men lämnade det hela efter ett tag och bad Gud att visa mig hur jag skulle göra. Det gick en tid och det var när jag satt på tåget och läste en bok av Bonhoeffer, som svaret kom. Jag öppnade boken lite slarvigt och tittade på kapitel-rubrikerna - och då hamnade mina ögon på rubriken "Dopet". Jätte-intresserat började jag läsa, och det han skrev där om tanken bakom barndopet, gjorde att jag förstod att det var Gud bakom min längtan att låta mig döpas sedan jag som vuxen kommit till tro.
Men det skulle dröja ytterligare någon tid innan jag vågade ta steget. Det var efter ett av mina första besök i en stor frikyrka som samma intensiva längtan efter dopet kom tillbaka. Och på olika sätt kom bibelordet som jag citerar här ovan till mig, och jag förstod att det var hög tid att lyda den inre maningen att låta döpa mig utan att bry mig om vad människor ev skulle tycka.
Och nog blev det en stark reaktion på det jag gjort...
När jag senare i ett samtal berättade för prästen att jag hade låtit döpa mig, reste han sig häftigt upp och utbrast: "Då har vi inte mer att säga varandra!!" och så gick han ut ifrån rummet där vi satt...
Hur lätt vore det inte att bli besviken och deppig över hans dåliga bemötande av mig, en människa som tidigare varit mig till stor hjälp och som jag hade stort förtroende för! Men tack vare att detta bi-belordet talat så starkt till mig, och jag verkligen ville följa Jesus, hade jag en enorm frid inom mig och var övertygad om att jag hand-lat efter Guds vilja.
Hans Ord håller att agera på, t o m trots vad för dig andligt betydel-sefulla personer ibland säger - om det inte är i enlighet med bibel-ordet eller de inte är ledda av den helige Ande.
Så det bästa är att våga ta det lugnt och invänta Guds ledning! Han är mer mån än vi om att vi ska komma rätt.
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."
Ps 119:105
"Och vare sig du viker av till höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen gå på den"."
Jes 30:21
"Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor".
Apg 5:29
