Körkortet tillbaka på oväntat sätt

En måndag kom en kvinna till bönen hos oss, och efter avslutad sam-ling fick hon hjälp att ta på sig kappan, vilket hon var tacksam för eftersom hon hade så dålig syn, sa hon. Den som hjälpte henne visste inte om detta, och sa att så skulle hon ju inte behöva ha det, utan menade att hon kunde bli helad. "Ja men jag är tacksam för att jag är frälst" sa hon. På frågan om hon trodde att Jesus ville att hon skulle ha sin syn, svarade hon i alla fall "ja". Då lade personen som hjälpte henne, handen på hennes ögon, bad kort och talade ut: "Ha din syn i Jesu namn!"...hon tackade så mycket och gav sig sedan iväg med de andra.

Vi fick senare veta att hon dagen efter detta, direkt när hon vaknat på morgonen, märkte att hon såg klarare och att det var som om dimman skingrats i hennes ögon. Allt eftersom dagarna gick såg hon bättre och bättre. Hon fick tid hos sin ögonläkare som hon regel-bundet träffar för kontroll, och när han undersökte ögonen kon-staterade han förvånat att hennes syn förbättrats. Han medgav också att om det finns en Gud måste det vara han, för med den diagnosen (tunnelseende) finns det ingen chans att det kan bli bättre, utan istället tvärtom - sämre och sämre. Orsaken till det är att vävnaden runt "tunneln" är död.

Men kvinnans syn hade blivit så bra att hon t o m fick ett intyg utskri-vet för att få sitt körkort tillbaka. Hon var överlycklig! 

Dessutom visade det sig vid hennes nästa läkarbesök, att synen ytter-ligare hade förbättrats...Vävnaden i ögonen hade uppenbarligen fått nytt liv!

Det är lite humor att allt det här hände EFTER bönesamlingen och efter bara en kort bön i hallen. Alla inblandade blev överrumplade av det snabba bönesvaret, och det blev ju väldigt tydligt att det inte var någon mänsklig prestation som åstadkommit helandet - bara en hand som lades på ögonen och sanningen som talades ut...

Naturligtvis behöver vi veta att bibelordet är sant att Jesus tog på sig alla sjukdomar i vårt ställe och att helande tillhör oss idag. Sedan verkar det som om att det är lättare för oss att ta emot när vi inte hinner tänka så mycket och analysera, utan bara är öppna, hör Ordet och låter det verka det som det är utsänt för att verka...

All ära till Gud!!

"...De ska lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska"

Mark 16:18

"Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det"

Jes 55:10,11

Volvo, bensin och instruktionsbok

En dag kom en man i vår bönegrupp och meddelade oss att han hade fått från Gud att han skulle ge oss en Volvo, som han en längre tid hållit på att "meka" med. Han hade lagt ner många timmar på att få den i toppskick - ja, även kostat på hellackering. Tanken var att han skulle sälja den och få ut lite pengar, men nu hade alltså Gud manat honom att skänka den till oss.
Till att börja med var det svårt att fatta...jag menar, hur många gånger blir man erbjuden att få en bil?! Men när han berättade historien bakom, förstod vi att han menade allvar...
Hustrun hade stått och diskat när hon hört inom sig: "Ni ska  ge bort Volvon till LE och Annica", men hon ville inte säga det till sin man, utan bad att Gud skulle tala till honom. En kväll när mannen kom hem sa han bara: "Jag tror vi ska ge bilen till LE och Annica". De kunde nu konstatera att de båda fått samma tanke, men för att vara riktigt säkra bad de Gud tala till dem en tredje gång. De bad att de skulle få tilltalet tillsammans och inom tio dagar.
På onsdagen var de båda på möte och lyssnade på Carl-Gustaf Severin - OCH han predikade bl.a. om att ge bort bilar!! De tittade på varan-dra och visste nu säkert att de uppfattat rätt.
...Vi fick en bra bil och blev jätteglada och tacksamma, särskilt som vi precis skulle flytta och därmed börja pendla fem mil t.o.r. varje dag. Vad ingen av oss visste, var tillståndet på den bil vi haft. Vi gav den till mannen för att han skulle kunna reparera och sedan sälja den. När han skulle lyfta upp den på domkraften hejdade han sig och vågade inte fortsätta - han upptäckte att en bärande balk var så gott som av.
Bara tanken på att vi skulle ha kört alla dessa mil med den dåliga bilen, kan få en att rysa. Men nu behövde vi aldrig det - Gud var före! Istället kunde vi ännu mer glädja oss över att ha en välfunge-rande bil. Att vår gamla var så dålig hade vi inte haft en aning om, men Gud visste vad vi inte visste och beredde också en suverän lösning för oss! 
Gud är god och har verkligen allt under kontroll!
Jag vill berätta ytterligare ett exempel på Guds ingripande där den här bilen var inblandad...
Min man gick i skolan fem mil ifrån där vi bodde, och en dag konsta-terade han att bensinen inte skulle räcka till att ta sig hem, och pengar skulle vi få först dagen efter. Han valde då att stanna hemma. Jag tyckte att han ändå skulle ha givit sig iväg i förväntan på att det skulle ha ordnat sig, men han lyssnade inte på sin hustru...;-)
Senare på dagen ringde en man i bönegruppen och undrade var min man varit, eftersom han hade stått med sin dotters bil på skolpar-keringen och väntat att han skulle dyka upp. Hans ärende var att tanka över en massa kvarvarande bensin från dotterns bil till vår, innan han körde den till skroten...
Min man ångrade verkligen att han inte åkt iväg trots allt, så att han fått uppleva denna speciella och oväntade Guds lösning. Det ska sägas att vi sedan fick den där bensinen i alla fall.
Här är ännu ett bevis på Guds omsorg om alla detaljer...
Givaren av Volvon tyckte att vi borde ha fått en instruktionsbok med till bilen, men vi hade inte så mycket tanke på det - vi hade ju fått en bil! Efter en tid behövde min man uppgift på lufttrycket i däcken, och tänkte att det hade ändå varit bra med en instruktionsbok. I samma veva ringde mannen som givit oss bilen och berättade att han, efter att ha bett Gud om att få tag på en sådan, fått en bunt biltid-ningar av en granne. Han satte sig och tittade igenom tidningshögen - och vad hittade han? - jo, en instruktionsbok till en Volvo just den årsmodellen som vi fått!
Gud bryr sig om ALLT, och inget är för obetydligt för honom - Vilken god pappa vi har! Många gånger räcker det med att önska eller tänka på en sak, så vet han det...


"...Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det"
Matt 6:8


"Det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra"
Jes 65:24

En överraskande resa

När vi var nya som församling, satt vi på skoj och letade på nätet efter om det fanns någon annan med samma namn som vår församling...

Jodå, vi hittade en kristen bokhandel i Klippiga bergen som hade namnet Fountaingate. Min man skrev ett mail och berättade lite kort vilka vi var och att det vore roligt att höra ifrån dem. Snart svarade en som hette Jan, och så började en mailväxlingskontakt oss emellan...

Snart visade det sig att Jan, som vi hade trott var en man, var en kvinna som egentligen hette Janet. Vi lärde känna varandra mer och mer efter hand, och det dröjde inte så länge förrän hon började tala om att hon gärna ville träffa sin svenska familj. Hon tyckte att vi skulle komma och hälsa på henne där hon bodde i Evanston, i Wyoming nära Salt Lake City. Vi gjorde klart för henne att vi då inte hade några som helst ekonomiska möjligheter att göra någon resa, men såg fram emot att träffa henne någon gång i framtiden...

Trots det skrev hon allt oftare om hur hon gladde sig över att vi skulle komma och hälsa på, så vi började misstänka att det blivit ett missförstånd. Till sist skrev min man ett mail och förklarade att hon kanske fått fel för sig, men att vi absolut inte hade några ekonomiska förutsättningar att komma just då. Det dröjde inte länge förrän hon skrev tillbaka och menade att hon aldrig sagt att vi skulle betala något, utan nu hade hon beställt flygbiljetter till oss, och ville att vi skulle komma när skolan slutat i juni - punkt slut!

Vi fick en glädjechock och var helt överväldigade!! Samtidigt som vi gladde oss kändes det helt overkligt. Men nu var det bara att börja planera vad vi skulle packa och ha med oss, vilket var oerhört inspi-rerande och roligt - och vi hade ju ett par månader på oss...

Ingen av oss hade varit i USA tidigare, och för vår son som då var tio år var det första flygresan - spännande värre!

Dagen kom och vi flög med ett stort SAS-plan från Köpenhamn över Färöarna och Grönland. Eftersom det var klart väder kunde vi roa oss med att se länderna vi passerade på bildskärmen på stolsryggen fram-för, och sonen "hann" inte sova en blund för alla spännande Disney-filmer man kunde välja att kolla på.

Trötta och lyckliga kom vi fram och möttes av Jan, hennes dotter och barnbarn. Vi fick övernatta på ett hotell i Salt Lake City, varifrån vi dagen efter fortsatte mot Evanston, efter att vi ätit vår första ameri-kanska frukost och badat i poolen.

Vi fick träffa hennes församling, alla hennes underbara vänner, blev bjudna på grillparty, bröllop mm mm, och utöver detta tog hon oss med till världens äldsta nationalpark - Yellowstone. Det var en enorm upplevelse att se alla gejsrar, bl a "Old Faithful" som har utbrott varannan timme, de svavelosande puttrande varma källorna lite överallt i landskapet - och så bergen och vattenfallen, förstås. Dessutom såg vi både elk och buffel - helt fantastiskt! Ett besök på Buffalo Bill Museet blev det naturligtvis också - det hör ju till när man är i "Vilda Västern".

Dessa tre veckorna vi var i USA kan sammanfattande beskrivas som en enda vederkvickande dusch. Vi blev så positivt bemötta, fick se så mycket vackert och fick glädja oss så mycket att det kändes som om vi varit borta i flera månader - ja, vi blev helt enkelt "avdammade" och upplyfta.

Jag är helt övertygad om att det var Gud som kopplade ihop oss med Jan, som har blivit en mycket god vän till familjen, och som också hade förberett denna resa. Den blev en så oerhört stor välsignelse, eftersom det vid den tidpunkten hände en hel del tuffa saker om-kring oss. Han visste att vi behövde semester, och gav oss det på ett så överflödande sätt, mitt i en situation då vi inte hade råd med någon semester överhuvudtaget.

Gud förser och visar sin omsorg på så många olika sätt när vi går med honom. Det är ingen idé att försöka räkna ut hur det ska gå till - vi kan ändå inte - och det finns ju inget härligare heller än positiva överraskningar! 

Gud är en god far för oss alla som är hans barn, och han har många glada överraskningar i beredskap för oss när vi vandrar på hans väg...

" Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp"

Jer 29:11

"Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker"

Jak 1:17

I sista minuten - men inte för sent

När vi för några år sedan var tvungna att flytta ifrån det hus vi hyrde, hade vi ingen aning om vart vi skulle ta vägen... 
Den här gången fick vi aldrig klart med någon ny bostad att flytta in i direkt. Vi fick börja med att låna en liten lägenhet så att vi i alla fall hade någonstans att sova, och våra möbler magasinerade vi i ett hus i närheten.
Vi kollade annonser över hus att hyra, och var och tittade på det ena efter det andra - många väldigt fina och lämpliga för oss tyckte vi, men fastän det första intrycket av huset och relationen till hyres-värden ofta var positivt, infann sig inte den riktiga friden över att det var rätt. Vi var frågande, för vi visste att Gud ville ge oss ett rymligt hus att bo i, särskilt som vi är en församling som brukar samlas hemma hos oss. 
Tills vidare fick vi hyra en lägenhet en månad i taget, vilket bostads-bolagen normalt aldrig går med på. Man gjorde dock ett undantag för oss, vilket passade perfekt eftersom vi då kunde flytta med kort varsel när vi hittat "vårt" hus.
Detta sökande pågick i ca ett halvår...
Men så en dag fick vi syn på en annons om ett hus att hyra, och efter att ha pratat med ägaren gav vi oss iväg för att titta. Det skrek JA! inom oss direkt vi såg det, och sonen var snabb att paxa sitt rum - han var helt säker på att detta var huset med stort H. När vi sedan fick se den stora gammeldags salen, tittade min man och jag på varandra och "visste" - även vi - att här var det. Salen var som gjord för att samla folk i...Men nu ville ägaren först kolla upp vilka vi var, så skulle han sedan höra av sig.
Tiden gick och vi hörde ingenting och vi hörde ingenting - det var inte utan att vi började vackla lite - särskilt när vi fick beskedet en torsdag fm att vi på måndagen måste tömma förrådet där vi hade våra möbler. Vi hade inte en aning om var vi skulle göra av allt. Det blev mer och mer spännande! Gissa om vi bad...
Samma torsdag, på eftermiddagen, ringde husägaren för att meddela att han ville skriva hyreskontrakt med oss!! Vi jublade och hoppade av glädje. Nu kunde vi flytta in vid nästkommande månadsskifte, och dessutom var det helt OK att vi flyttade in våra möbler direkt efter-som huset ändå stod tomt - vilket bönesvar!
Bara en sak återstod som vi behövde ha en lösning på, och det var hur vi skulle betala oljeuppvärmningen till ett drygt 200 kvm stort hus.
Hursomhelst, på helgen flyttade vi in alla möbler och saker från förrådet - och då! - mitt i jobbet att baxa upp det tunga pianot för trappan, blev min man kontaktad av en person, som meddelade att Gud hade manat denne att stå för uppvärmningskostnaden så länge som vi bodde där!!!
Guds perfekta timing - inte för sent, men inte för tidigt heller!
Detta är ett av många tillfällen som Gud visat oss att han är Herren som förser, som ett av hans namn är i Bibeln. Han är den han säger att han är - Han är vår försörjare.
Vi behöver hålla ut och våga tro på att han har förberett det som passar bäst för oss, även om vi kanske känner oss oansvariga och frestas att försöka fixa till en lösning själva, och även om det hela ser ut att sluta i katastrof...
När vi går i lydnad och vågar göra oss helt beroende av honom, får vi erfara hans oerhörda förmåga (= hans nåd), som långt överträffar vår. 
Vi kan lita på att han leder oss fram i frid - och hans lösning kommer alltid i tid!




"Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."
Ords 1:33

"Och Abraham kallade platsen HERREN förser. Idag säger man: Berget där HERREN förser."
1Mos 22:14

Hotad till livet utan att bli rädd

Det hände när jag arbetade en sommar på ett kristet behandlings-hem för kvinnor med missbruksproblem...
Timmen var sen och efter kl 22.00 skulle det vara lugnt och tyst, så därför bad jag (vänligt) en tjej som satt i TV-rummet att stänga av TV.n. Jag hade precis kommit in i köket och stod och pratade med en trotjänarinna - en äldre kvinna som själv tidigare haft problem med missbruk, men som hade valt att bo kvar på hemmet och vara en resurs när och där det behövdes...
...Och nu behövdes hon verkligen, för efter mig kom tjejen som jag sagt till, rusande, tog tag i ett glas som stod på bordet, kom emot mig med ögon sprutande av hat och hotade mig med glaset mot mitt ansikte, och sa: "Jag ska döda dig!". Jag blev helt paff och hann inte reagera, men det gjorde däremot den äldre kvinnan. Hon tog sin käpp som hon hade i handen och drämde den i golvet och sa: "I Jesu namn!!". Jag såg hur tjejen framför mig bara sjönk ihop och verkade allmänt förvirrad, som om hon inte visste vad som hänt eller vad hon skulle ta sig till. Jag hjälpte henne till en stol och vi satte oss vid bordet, hon var helt slut.
När hon lugnat ner sig bedyrade hon att hon aldrig skulle vilja döda mig och att hon inte fattade att hon sagt som hon gjort - ja, hon var helt ifrån sig. Jag gjorde klart för henne att jag inte trodde hon egentligen menade det hon sagt heller.
En liknande händelse inträffade när jag jobbade på ett eget boende för äldre missbrukare, som av kommunen betraktades som "hopplösa fall". En kväll knackade en man som bodde där, på dörren till gemenskapsutrymmet och ville komma in och få kaffe, fastän han visste att han inte fick komma in när han var onykter. Jag sa att jag skulle fixa en mugg kaffe som han kunde ta med in till sig.
Han ilsknade till, bröstade sig, spände ögonen i mig och sa att han skulle slå mig sönder och samman, men nu var jag ju kvinna, så.. ...Saken var den att det väldigt ofta var bråk och slagsmål inne hos honom och någon gång hade jag varit där och torkat upp blod t.o.m., och även fått ringa efter ambulans att komma och hämta människor som blivit skadade inne hos honom - så han var alltså inte att "leka med". Jag stod där med dörren öppen med honom hotande utanför, men hann aldrig bli rädd...
Nej, istället kände jag som om två skyddande jättearmar omslöt mig och en underbar frid fyllde mitt inre. Jag sa bara helt lugnt något i stil med att: "Du kan inte göra mig något illa.." Resultatet blev att han sjönk ihop som en säck som om luften gick ur honom, och han bara stod där tyst. Jag frågade till slut om han inte ville att jag skulle komma in till honom med lite kaffe. Jo, det ville han...och så lomade han iväg in till sig.
De här två händelserna gav mig förvissning om, att när jag går med Gud och ger ut av hans kärlek och betjänar andra, behöver jag aldrig vara rädd hur farlig situationen än verkar. Guds beskydd fungerar!
För mig, som då detta hände, var ganska okunnig om vad som stod i Bibeln, blev detta ögonöppnaren till att jag behövde gå på bibelskola för att lära mig mer - bl.a. om beskyddet och om kraften i namnet Jesus.
Det gjorde jag hösten som följde, och fick där den livsviktiga insikten om vilken segerposition vi har fått som troende...
Allt ont måste böja sig när vi talar och ber i Jesu namn, och vi har fått nyckeln till verklig hjälp till människor som på olika sätt är fångade - vilket förtroende och vilken tillgång!

"Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: "I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten. Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm."

Ps 91:1-4

"Se jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er."

Luk 10:19