Tänk att Guds ljus kan göra en människa rädd när hon får syn på röran hon levt med i mörkret...
Det hände mig när jag var på konferens i den stora frikyrkan. Det var första gången jag var i en sådan miljö och var lite skeptisk till vad jag hamnat i - jag tyckte det var så obehagligt när man t ex lade händer-na på folk och bad, och bad högt i tungor. Det gjorde man inte där jag brukade gå på möte. Jag sa därför till min väninna efter ett av mötena att jag tänkte åka hem. Men hur det nu var lyckades hon övertyga mig om att jag skulle missa något bra om jag inte stannade - så jag tog mod till mig och blev kvar på det följande mötet. Det ångrar jag inte, för på mötet började predikanten tala utifrån en bild han fått...
Han sa att om man har bott i en mörk källare hela sitt liv, har man vant sig vid mörkret och lärt sig att hitta allt och leva sitt liv där. Kommer det då någon och lyser med en ficklampa så att man får se allt spindelnät och skräp i hörnen, är det lätt att bli chockad över röran och tänka att det vore bättre att släcka ljuset för att slippa se eländet.
Detta talade rakt in i min situation. Jag hade då inte varit med om så mycket av den helige Andes frihet, gåvor och kraft i mitt vanliga sammanhang. Jag kände mig avklädd. Det blev obehagligt att få av-slöjat min begränsning och bristerna i mitt liv. Men jag är väldigt glad över att jag inte flydde iväg, utan stannade kvar i ljuset så att jag fick förklaringen till vad som hände.
Det är lätt att bli lurad av obehaget att se det "ostädade". Men när man blir klar över att det är den helige Ande som visar vad som fun-nits där hela tiden - och gör det för att sätta en fri - då vill man bara ha mer och mer ljus.
För vem vill inte vara fri?!
"Men allt kommer i dagen när det uppebaras av ljuset, ty allt som uppenbaras är ljus..."
Ef 5:13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar