Detta blir lite av en fortsättning på mitt förra inlägg om att Gud utväljer det som "ingenting är". Vill tala lite om vad som menas med "ingenting" i det citerade bibelordet.
"Ingenting" här menas förstås i världens ögon, för i Guds ögon är vi mycket värdefulla, vi är hans älskade barn. Och han är inte en pappa som trycker ner eller är missunnsam - nej, han har både frihet, he-lande, frid, seger och försörjning att ge oss.
Världens betydelse av att vara "ingenting", är att ha brist på olika sätt, som t.ex. hälsa, pengar, position, utbildning, uppfostran, charm eller kontakter. Gud bryr sig inte om något av detta - de kan snarare vara hinder - utan han ser till vad som finns i människans innersta, i hjärtat.
"Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet." Ords 4:23
Är det rätt ställt med mitt hjärta är inte Gud hindrad av någon brist jag har i det yttre, det är också därför det verkar så dåraktigt för många med världens värderingar. Det är helt enkelt två helt skilda världar vi talar om....
Och vi kan välja vilket synsätt vi vill ha på oss själva och andra - Guds eller världens.
Sedan finns det de som i enlighet med Jante-lagen säger och har attityden att "Men inte ska väl jag, jag är väl ingenting". Det är inte heller det "ingenting" som menas i bibelordet - det är falsk ödmjuk-het eller m.a.o. högmod.
Bibelordets "ingenting" är helt enkelt att ha kommit till slutet av sin egen förmåga, och erkänna att man har behov av hjälp och sträcka sig efter den.
Just den attityden letar Gud efter, för då kan han fylla på med sin kraft.
"Ty Herrens ögon överfar hela jorden för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom"
2 Krön 16:9
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar