Det hände när jag arbetade en sommar på ett kristet behandlings-hem för kvinnor med missbruksproblem...
Timmen var sen och efter kl 22.00 skulle det vara lugnt och tyst, så därför bad jag (vänligt) en tjej som satt i TV-rummet att stänga av TV.n. Jag hade precis kommit in i köket och stod och pratade med en trotjänarinna - en äldre kvinna som själv tidigare haft problem med missbruk, men som hade valt att bo kvar på hemmet och vara en resurs när och där det behövdes...
...Och nu behövdes hon verkligen, för efter mig kom tjejen som jag sagt till, rusande, tog tag i ett glas som stod på bordet, kom emot mig med ögon sprutande av hat och hotade mig med glaset mot mitt ansikte, och sa: "Jag ska döda dig!". Jag blev helt paff och hann inte reagera, men det gjorde däremot den äldre kvinnan. Hon tog sin käpp som hon hade i handen och drämde den i golvet och sa: "I Jesu namn!!". Jag såg hur tjejen framför mig bara sjönk ihop och verkade allmänt förvirrad, som om hon inte visste vad som hänt eller vad hon skulle ta sig till. Jag hjälpte henne till en stol och vi satte oss vid bordet, hon var helt slut.
När hon lugnat ner sig bedyrade hon att hon aldrig skulle vilja döda mig och att hon inte fattade att hon sagt som hon gjort - ja, hon var helt ifrån sig. Jag gjorde klart för henne att jag inte trodde hon egentligen menade det hon sagt heller.
En liknande händelse inträffade när jag jobbade på ett eget boende för äldre missbrukare, som av kommunen betraktades som "hopplösa fall". En kväll knackade en man som bodde där, på dörren till gemenskapsutrymmet och ville komma in och få kaffe, fastän han visste att han inte fick komma in när han var onykter. Jag sa att jag skulle fixa en mugg kaffe som han kunde ta med in till sig.
Han ilsknade till, bröstade sig, spände ögonen i mig och sa att han skulle slå mig sönder och samman, men nu var jag ju kvinna, så.. ...Saken var den att det väldigt ofta var bråk och slagsmål inne hos honom och någon gång hade jag varit där och torkat upp blod t.o.m., och även fått ringa efter ambulans att komma och hämta människor som blivit skadade inne hos honom - så han var alltså inte att "leka med". Jag stod där med dörren öppen med honom hotande utanför, men hann aldrig bli rädd...
Nej, istället kände jag som om två skyddande jättearmar omslöt mig och en underbar frid fyllde mitt inre. Jag sa bara helt lugnt något i stil med att: "Du kan inte göra mig något illa.." Resultatet blev att han sjönk ihop som en säck som om luften gick ur honom, och han bara stod där tyst. Jag frågade till slut om han inte ville att jag skulle komma in till honom med lite kaffe. Jo, det ville han...och så lomade han iväg in till sig.
De här två händelserna gav mig förvissning om, att när jag går med Gud och ger ut av hans kärlek och betjänar andra, behöver jag aldrig vara rädd hur farlig situationen än verkar. Guds beskydd fungerar!
För mig, som då detta hände, var ganska okunnig om vad som stod i Bibeln, blev detta ögonöppnaren till att jag behövde gå på bibelskola för att lära mig mer - bl.a. om beskyddet och om kraften i namnet Jesus.
Det gjorde jag hösten som följde, och fick där den livsviktiga insikten om vilken segerposition vi har fått som troende...
Allt ont måste böja sig när vi talar och ber i Jesu namn, och vi har fått nyckeln till verklig hjälp till människor som på olika sätt är fångade - vilket förtroende och vilken tillgång!
"Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: "I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten. Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm."
Ps 91:1-4
"Se jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er."
Luk 10:19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar