Nyfött och nyskapat

Jag märkte att jag fort blev stor...men det här hade jag inte väntat mig, och blev ganska orolig för hur en opereration med barn i magen skulle gå...

Situationen var alltså att jag var gravid, då det upptäcktes vid ultra-ljudsundersökningen att det fanns vätska i buken som inte skulle vara där. Man kunde inte se var den kom ifrån men konstaterade att man måste operera för att ta bort den - barnet behövde plats att växa...

Min man och jag var väldigt glada över att vi nu väntade vårt första barn. Vi hade gift oss sent i livet och var inte purunga längre - dess-utom hade min man haft påssjuka som barn med nedsatt fertilitet som följd - så vår glädje var obeskrivligt stor över att jag nu var gra-vid. Det ska sägas att vi fått löften i form av bibelord och tilltal, både var för sig och tillsammans, om att vi skulle få en son, en Samuel - så helt överraskade blev vi inte, men som sagt enormt glada för att det äntligen var på gång! Så vissheten om att Gud var med hade vi - det gjorde oss lugnare.

Jag var i 20.e veckan när dagen för operation kom. När de öppnat upp såg de att vätskan kom från ena njurbäckenet som innehöll två liter vätska! Orsaken till att det fyllts på var att urinledaren var igen-täppt - inte konstigt att jag hade blivit så fort stor om magen! De fick kalla på en urolog som satte in en plastslang för att leda ut vätska som ev. kunde fyllas på igen, så skulle man åtgärda det hela efter att jag ammat klart. Läkaren/urologen sa att det bara var slamsor kvar av njuren och njurbäckenet, så det var bara att operera bort alltihop senare. När jag hörde honom säga detta, var det något som reste sig på insidan och jag tänkte: "Nähä, här ska inte tas bort någon njure!"

Hursomhelst, allt fungerade jättebra med graviditeten och födelsen av - JA, det blev en son som vi blivit lovade, och namnet var givet - Samuel! 

Tiden gick fort och "plötsligt" hade jag gått omkring med den där slangen två år "för länge". Feber m m hade kommit ivägen för opera-tionen dittills, men på sommaren fick jag strul med slangen och var tvungen att få hjälp på sjukhuset. Jag fick då träffa en vikarierande läkare, som även gav mig en ny operationstid med honom som opere-rande läkare. Det kändes väldigt bra att slippa den förste läkaren som bara skulle "ta bort alla slamsor". Dessutom hade en väninna till mig arbetat med denne "nye" läkare, och berättade att han var nästan irriterande noga...men det var jag väldigt tacksam för - det var ju min kropp han skulle skära i!

Min man och jag bad mycket för det här, och jag matade mig med bibelord om helande. Jag visste att Gud både kan och vill hela, men jag blev slagen med oro många gånger - det var en kamp i sinnet. Men i den här perioden fick vi oberoende av varandra, att vi skulle kolla hur en njure med njurbäcken ser ut, och studera den noga och sedan liksom se den för våra inre ögon. Jag började tacka Gud för en hel perfekt njure...

Operationsdagen kom och jag blev väckt av läkaren efter operatio-nen, han sa: "Allt har gått mycket bra och vi har inte opererat bort någon njure"."Va!?" - jag som var yrvaken blev direkt klarvaken. Han berättade att jag hade en hel njure med ett helt njurbäcken, och när de testat funktionen, visade det sig att den fungerade perfekt!

Det tog ett tag innan jag fattade att det hela inte var en dröm utan verklighet - jag var lycklig! Senare fick jag veta att plastslangen jag haft inopererad var ämnad att hålla bara 1-3 månader...jag hade haft den i nästan tre år!! Tala om att jag varit beskyddad!

Ärligt talat önskade jag när jag var mitt i det, att helandet av njuren skulle kommit bara "så där", alltså lite enklare och snabbare, för perioden av orosattacker och ovisshet var verkligen påfrestande. Men som alltid - Gud vet bäst! Dessutom är jag säker på att även den perioden verkade något bra - jag fick påtagligt uppleva Guds frid, och igen känna av hans oerhörda omsorg och trofasthet. I back-spegeln kan man ju klart se hur han beskyddade och hade hand om alla detaljer...OCH jag fick ju verkligen se hans mirakelgörande kraft! 

Gud är helt enkelt förbunden till sitt Ord, han kan inte svika - bara vi inte ger upp utan håller fast vid det han har sagt...

Han håller sina löften och kan t o m skapa nytt där det behövs!

"Hanna blev havande och födde en son, när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel, ty hon sade "Av Herren har jag begärt honom"

1 Sam 1:20

"Han sände sitt ord och botade dem..."

Ps 107:20

"Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat"

Hebr 10:36